Fråga forskaren

Under 2025 organiserade Skärgårdshavets biosfärområde temaåret Skärgårdshavets år tillsammans med Åbo Akademi och Åbo universitet. Du kan läsa mer om projektet här. En av kampanjerna under temaåret var ”Ask a Scientist”, vars syfte var att föra forskare och allmänheten närmare varandra. Under olika evenemang och via vår webbplats kunde allmänheten ställa frågor, som vi sedan vidarebefordrade till sakkunniga för att få tillförlitliga svar baserade på den senaste vetenskapliga kunskapen om Skärgårdshavet och Östersjön. Vi fick in frågor av både barn, unga och vuxna. Alla besvarade frågor från året finns publicerade på den här sidan.

Kampanjen fortsätter och du kan ställa din fråga om Skärgårdshavet via det här formuläret. Vi publicerar forskarnas svar fyra gånger per år på den här sidan.

Fisk

Har gäddan minskat i antal i Skärgårdshavet på 2000-talet och i så fall varför?

Och i vilka biotoper? – jag ber om ett mer utförligt svar än ”övergödning och klimatförändringen”

Gäddan har minskat i både antal och storlek runt om i Östersjön, och även i Skärgårdshavet har gäddbeståndet avtagit under de senaste årtiondena. Till största delen beror detta på att antalet lekområden minskar och att de har försämrats. Att lösa problemet kompliceras både av antalet potentiella olika faktorer och gäddans egen ekologi: I Östersjön leker ungefär hälften av gäddorna i havsvikar och hälften vandrar från havet för att leka i de floddeltan, våtmarker och sjöar där de själva föddes. Eftersom de gäddor som vandrar till sötvatten alltid kommer tillbaka till samma lekplatser och de gäddor som leker i havet inte vandrar långa sträckor mellan habitaten, kan förlusten av ett lekområde i havet skära av kontakten mellan andra områden totalt, vilket försämrar populationernas förmåga att förnya sig med hjälp av grannpopulationer.

Övergödning är en stor orsak till försämringen av kvaliteten på lekområdena: när vattnet övergöds försämras bottenväxtligheten, vilket försämrar lekförhållandena för gäddorna och överlevnaden av ynglen. Försämringen av sikten som en konsekvens av övergödning påverkar också gäddans jagande negativt, vilket i sin tur leder till att gäddan har mindre resurser att dela upp mellan överlevnad och förökning. Utöver detta kan till exempel att vattnet blir varmare eller syrefritt som en konsekvens av övergödning påverka förökningen negativt.

Bygg- och utvecklingsprojekt i kustområden är en annan konkret orsak, eftersom de minskar antalet potentiella lekplatser och försämrar kvaliteten av kustvattnen generellt.

Max Tallberg, projektforskare, biodiversitetsenheten vid Åbo universitet

Är simpa naturlig föda för något djur?

“Simpa” kan i Skärgårdshavet hänvisa till upp till fyra olika arter: rötsimpa, hornsimpa, oxsimpa eller stensimpa. Det lättaste bytet är den bara cirka 6–10 cm långa stensimpan som bor i låga och sötare strandvatten och jagas av såväl rovfiskar, såsom abborren och gäddan, som fåglar, till exempel storken. De övriga simporna lever i djupare vatten och är större. Oxsimpan är cirka 10–15 cm lång och lever i nedre kanten av algzoner. Både rötsimpan och hornsimpan kan leva på ett djup av upp till flera tiotals meter och kan uppnå en längd på nästan 30 cm. De större simparternas rom och yngel kan bli byte för andra om rovdjuren kan ta sig förbi hansimporna som vaktar ynglen och lägga vantarna (eller fenorna) på dem. Vuxna simpor jagas i princip bara av gråsälen, vikarsälen och med undantag av större simpor även i någon mån av skarven.

Max Tallberg, projektforskare, biodiversitetsenheten vid Åbo universitet

Kan makrillar leva i Östersjön?

Makrillen är i regel en fullständigt marin fisk och trivs inte länge i Östersjöns brackvatten. På Atlantens östkust förekommer den ända från Nordafrika till norra spetsen av Norge, men ibland besöker den dock Östersjön: Vid Sveriges sydkust är den en rätt vanlig gäst och till och med i Ölands kustvatten observeras den relativt regelbundet. I Finlands rätt söta vatten har dock en makrill fastnat i näten endast ett fåtal gånger.

Kunde makrillen ändå teoretiskt etablera och föröka sig också i Östersjön? Högst antagligen inte, eftersom också relativt små skillnader i salthalt kan utgöra stora utmaningar för fiskar, särskilt i deras sårbara tidiga livsskeden. Största delen av de marina fiskarterna som förekommer i Östersjön begränsas av sunden mellan Sverige och Danmark där salthalten fortfarande är relativt hög. De marina arter som lever längre in i Östersjön har specialiserat sig i Östersjöns unika förhållanden (till exempel strömmingen och torsken), vilket tar sin tid, och att Östersjön blir allt sötare bara höjer tröskeln för anpassning. Således förblir makrillen sannolikt bara en gäst också i framtiden.

Max Tallberg, projektforskare, biodiversitetsenheten vid Åbo universitet

Vilken salthalt behöver torsken för att föröka sig?

Man brukar räkna med en salthalt på minst 11 promille för att torskens ägg skall hållas svävande i vattenmassan, men syrenivån behöver också vara bra.

Martin Snickars, äldre universitetslektor i miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Miljö

Vad skulle med tanke på miljön vara det förnuftigaste sättet att skörda vass?

Vass behövs nämligen som förnybar råvara. Vassen sprider sig allt mer. Om den inte slås (skördas) faller den till botten och bidrar till att bundna näringsämnen (N, P) frigörs i vattnet – i processen frigörs samtidigt också metan.

Hej, tack för en bra fråga. Med tanke på miljön baserar sig det förnuftigaste sättet att skörda vass på omsorgsfull planering. Det är viktigt att alltid bedöma behovet och själva utförandet av att slå vass områdesvis.

När man planerar att slå och skörda vass är det viktigt att fastställa följande:

· Var slås vassen – vass som växer i vattnet eller på land? Finns det naturskyddsvärden eller annat som måste beaktas i området?
· När slås vassen – vad ska vassen användas till efter att den skördats? Vad är syftet med att slå vassen?
· Varför slås vassen – vad är målet med att slå vassen: ta bort näringsämnen, restaurera livsmiljön eller till exempel återvinna materialet?

Anvisningar för att slå vass varierar enligt orsaken och tidpunkten för slåttern samt användningsändamålet av den skördade vassen. Vass är en viktig livsmiljö för flera arter, den binder kol och skyddar som buffertzon mot erosion och näringsavrinning. Därför ska slåtter och skördande av vass alltid bedömas områdesvis.
Här lönar det sig att ta miljömyndigheterna till hjälp, såsom NTM-centralen i det egna området eller kommunen.
Med tanke på miljön är mosaikaktiga vassområden att rekommendera. Detta innebär att en del av ett område kan lämnas oslaget till exempel för fågelbeståndet eller som skydd mot erosion.

Att definiera målen för slåttern och skördandet är centralt. Om målet till exempel är att ta bort näringsämnen vill man inte hindra vassen från att växa, utan möjliggöra att skörda den och återvinna den på lång sikt. I detta fall kunde slåtter enligt en roterande modell med mellanår vara förnuftig.
Näringsämnen ansamlas i vassen mest under sommartid, men i tidsplaneringen bör också naturvärden, såsom fåglarnas häckningsperiod, beaktas. Vid slåtter och skördande skulle det dock vara bra att inte störa markytan eller havsbotten i onödan, vilket lönar sig att ta i beaktande vid valet av slåtter- och skördemaskiner.

Projektet BalticReed publicerar i år en ekologisk handbok som ger handledning för planering av slåtter och skördande av vass i olika områden. Målet med handboken är att stödja hållbar slåtter och återvinning av vassen med tanke på miljön.
📚 Mer information om slåtter och återvinning av samt projekt i anslutning till vass finns på NTM-centralens webbplats för vass.

Michelle Kozlova, koordinator, projektet BalticReed, NTM-centralen i Egentliga Finland

De grunda vikarna är rika på vitstjälksmöja. Finns det något man kan göra för att minska dem?

Som svar på frågan så ska man i regel inte försöka minska på vattenvegetation i grunda havsvikar. Eventuellt kan man klippa vass om det krävs men låta undervattensvegetation vara i fred.

Martin Snickars, äldre universitetslektor i miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Finns det fortfarande hopp om att rädda Skärgårdshavet?

Skulle nog säga det, men det behövs forskning, åtgärder och resurser.

Martin Snickars, äldre universitetslektor i miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Kan marina skyddsområden förhindra utrotning av arter?

Skyddsområden kan förhindra utrotning av arter om de placeras rätt och skyddet faktiskt följs upp. Förstås måste det också till andra åtgärder ifall en art faktiskt hotas av utrotning, men skyddsområden kan vara en del i skyddandet.

Martin Snickars, äldre universitetslektor i miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Hur mycket skräp finns det i havet?

Det totala antalet skräp i havet är väldigt svårt att uppskatta. Vi har mest kunskap om det skräp som samlas på stränderna, eftersom det har följts upp på flera olika platser i över ett årtionde. Till exempel varierade mängden strandskräp på uppföljningsstränderna under åren 2017–2022 mellan 4,5-34 kpl / 100m strand. Men dessa siffror beskriver endast den mängd skräp som samlats mellan uppföljningstillfällena, inte det skräp som finns permanent i havet. Och skräpet som ligger på stranden har förstås ännu inte hamnat i havet, även om en del av det till slut kan göra det.

Mängden skräp som har sjunkit till havsbottnen varierar enligt preliminära uppföljningsresultat (2021–2025) mycket mellan olika områden i de finska havsområdena (0,4-305 st. / km²). Övervakningen är dock mycket punktvis, så det är i praktiken omöjligt att uppskatta hur mycket skräp av olika storlek det totalt sett finns i havet.

Sanna Suikkanen, specialforskare, Finlands miljöcentral (Syke), vatten- och havslösningar

Hur kan man rengöra havet?

Det bästa sättet är att förhindra att skräp hamnar i havet, alltså att åtgärda källorna till skräpet både på land och till havs. Skräp som redan hamnat i havet kan tas bort genom att man drar upp det med redskap (till exempel övergivna fisknät och liknande) och skräp som flyter på ytan kan samlas upp med bommar och tas bort. Men skräp som flyter i vattenmassan mellan ytan och bottnen är mycket svårt att få bort.

Maiju Lehtiniemi, forskningsprofessor, Finlands miljöcentral (Syke), vatten- och havslösningar

Samhälle, geologi & historia

Varför får stora fartyg fortfarande släppa ut toalettavfall / gråvatten i havet?

Det korta svaret på frågan är: för att ingen har förbjudit det. Men reglerna skärps kontinuerligt.

Inom sjöfarten finns en tradition att man försöker lagstifta om saker globalt, beroende på att fartyg rör sig globalt och det skulle bli svårt i praktiken att följa regelverket om reglerna skulle variera från land till land. Baserat på den traditionen finns det också vissa juridiska (havsrättsliga) begränsningar på hur mycket stater får reglera utländska fartyg som rör sig i deras vatten. Särskilt för de yttre havsområdena (ekonomiska zonen) och krav som kräver särskild utrustning ombord finns det havsrättsliga begränsningar som innebär att kuststaterna inte får kräva mer än det som överenskommit globalt, inom FN:s sjöfartsorganisation IMO.

Östersjön är ett särskilt känsligt hav, vilket också har noterats av IMO, och det finns flera globala regler i den s.k. MARPOL-konventionen som innebär strängare utsläppskrav i Östersjön än vad som gäller globalt. Det gäller bl.a. oljeutsläpp, fast avfall och luftföroreningar.

Ett särskilt miljöproblem i Östersjön är eutrofieringen, som innebär att havsmiljön får för mycket näring utifrån. Det här är inte ett miljöproblem i de stora världshaven och därför har Östersjöländerna inte traditionellt haft mycket förståelse i globala sammanhang för behovet av stränga regler för just toalett- och gråvattenutsläpp. Det har funnits ett generellt globalt förbud att släppa ut toalettavfall närmare än 12 sjömil från land, men med ett undantag för finfördelat och desinficerat avfall som släpps ut längre bort än 3 sjömil från land.

År 2011 kom man på Östersjöstaternas initiativ överens om att göra Östersjön till ett specialområde också för toalettavfall. De strängare reglerna som trädde i kraft 2021 gällde bara toalettavfall från passagerarfartyg, som producerar mycket mer avfall än andra fartyg. Det blev förbjudet för passagerarfartyg att släppa ut någon form av toalettavfall i Östersjön, såvida inte fartyget hade ett avancerat godkänt reningsverk ombord. Övriga fartyg omfattas inte av det förbudet.

Den senaste skärpningen av reglerna i 5 kapitlet i miljöskyddslagen för sjöfart (2009/1627) har vidtagits av Finland ensidigt, utan förankring i det globala regelverket, eller i Östersjökonventionen. De nya nationella reglerna om totalt förbud av toalettavfall från alla fartyg i det finska territorialvattnet (som gäller både territorialhavet och de s.k. inre vattnen, dvs ända in till fastlandets strandlinje i skärgården) träder i kraft den 1 juli 2025. Förbudet gäller alla sorters fartyg vars bruttodräktighet är minst 400, men också mindre fartyg som får ta minst 15 personer, och medger mycket få undantag. Eftersom utsläpp av obehandlat avfall redan har varit förbjudet enligt MARPOL-konventionens regler, är den nya regelns största betydelse att också behandlat toalettavfall nu omfattas av förbudet på territorialhavet och i skärgården.

I samma regeländring infördes också en del nya krav för gråvatten (avloppsvatten som uppkommer vid bad, disk och tvätt), som kan innebära betydande mängder av i synnerhet fosfor, men som inte har några begränsningar internationellt. De här reglerna förbjuder utsläpp av (behandlat eller obehandlat) gråvatten på territorialvattnen från fartyg vars bruttodräktighet är minst 400, eller från mindre fartyg som tar minst 15 personer och vars skrovlängd är mer än 24 meter. Ibruktagandet av denna regel kräver dock mer förberedelser och den träder i kraft först den 1 januari 2030. Tills dess finns inga förbud mot gråvattenutsläpp, i Östersjön eller annanstans.

Utöver förbud har man – både inom EU och HELCOM-samarbetet – via annan form av lagstiftning försökt sporra fartyg till att frivilligt lämna sitt toalett- och gråvattenavfall i hamn, bl.a. genom att se till att sådan inlämning ingår i hamnavgiften. Men färska studier tyder på att relativt få fartyg trots det har använt sig av denna möjlighet. Den största delen av fartygens avfallsvatten släpps fortfarande i havet (läs mer här).

I sammandrag har det alltså tagits flera steg mot att förbjuda toalettavfall och gråvatten från fartygstrafiken, både internationellt och nationellt, men åtgärderna har inte varit särskilt effektiva. Vad gäller gråvattnet har inga regler ännu trätt ikraft, och kryphålet att släppa ut behandlat toalettavfall täpps till först i år. Under de senaste åren har regelverket dock skärpts betydligt. Östersjöländerna har på senare tid också visat att man inte alltid är villig att vänta på globalt överenskomna regler för att åtgärda problem som är specifika för Östersjön och Skärgårdshavet. Enskilda länder har enligt havsrätten en viss frihet att ställa sina egna krav på bl.a. just utsläppsbegränsningar. Det har tagit väldigt länge för Östersjöländerna att använda sig av möjligheten, men nu har både Sverige och Finland insett att Östersjöns tillstånd kräver flera olika typer av åtgärder mot fartygsutsläppen, inte bara de som man kan nå global enighet kring. Det måste betraktas som en positiv utveckling ur ett miljöperspektiv.

Lästips:
• H. Ringbom & A. Chircop (eds.), The International Convention for the Prevention of Pollution from Ships (Marpol): A Commentary, Edward Elgars Publishing Limited, Cheltenham 2025
• ’Why are we so timid on ship-source pollution?’ Baltic Rim Economies 1/2021 (https://sites.utu.fi/bre/why-are-we-so-timid-on-ship-source-pollution/)
• https://helcom.fi/wp-content/uploads/2025/02/Discharges-to-the-sea-from-Baltic-Sea-shipping-in-2023-2024_.pdf

Henrik Ringbom, professor i havsjuridik, Åbo Akademi

Hur ser en blivande miljöforskares arbetsmöjligheter ut, till exempel inom forskning om Östersjön?

Miljöforskning är ett väldigt brett begrepp som innefattar en mängd olika infallsvinklar och arbetsområden. Som miljöforskare (doktorand) jobbar du i projekt på ett universitet, medan du efter doktorsexamen har goda möjligheter att fortsätta inom miljöförvaltningssektorn, ministerier, företag, stiftelser, organisationer eller varför inte som privat konsult. Alla dessa jobbar på sätt eller annat med Östersjön. Även företag behöver miljökunnande. Så summa summarum är fältet brett och mångfacetterat och Östersjön behöver all hjälp den kan få.

På websidan Toissa.fi https://toissa.fi/sv_SE/placering-i-arbetslivet/show/ympaeristoebiologia hittar du mera information hur läget med sysselsättningen ser ut.

Christoffer Boström, biträdande professor i miljörelaterad Östersjöbiologi, miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Kan havet torka upp utanför Korpo, till exempel, och allt bli torra land?

När inlandsisen för nästan 10 000 år sedan helt smultit bort från Fennoskandien lämnade den efter sig en ”grop” eller ”buckla” som var ungefär en halv kilometer djup där inlandsisen varit tjockast. Det vi idag kallar landhöjning är en så kallad isostatisk återhämtning av jordskorpan. ”Bucklan” jämnas långsamt ut genom att jordskorpan stiger och så småningom uppnås ett jämviktsläge.
Ifall landhöjningen efter den senaste nedisningen skulle vara den enda faktorn i systemet så skulle svaret på frågan vara jo. Det skulle ändå ta flera tusen år och de djupaste sprickzonerna i berggrunden skulle knappast ”stiga upp” ur havet innan landet slutat stiga. Själva hastigheten på landhöjningen avtar också med tiden, så det är nog mer eller mindre omöjligt att uppskatta hur länge det skulle ta för Skärgårdshavet att ”torka upp” om landhöjningen är den enda styrande faktorn.

Östersjön är inte en isolerad insjö, så landhöjningen är inte den enda faktorn i systemet och man måste också ta i beaktande förändringarna i den globala havsnivån. Havsnivån styrs av många olika faktorer, till exempel vattnets medeltemperatur, den vulkaniska aktiviteten vid spridningszonerna på oceanbottnen, fördelningen av kontinenterna samt inlandsisarnas globala volym och smälthastighet. Många av dessa faktorer verkar över så långa geologiska tidsperioder att vi inte behöver fundera så mycket på dem, men en del är klimatberoende och då kommer vår tids klimatförändring in i bilden.

Landhöjningen i Skärgårdshavet är idag 5,5 mm i året om man utgår från jordens ”medelpunkt”. Havsnivån stiger med ca 1,5 mm i året så landhöjningen blir 4 mm i året jämfört med havsnivån idag. Stigningen av havsnivån styrs för tillfället huvudsakligen av klimatförändringen. Hastigheten på stigningen ökar med en sådan takt att den småningom blir större än landhöjningen. Modeller antyder att havsnivåns stigning längs Finlands sydkust blir snabbare än landhöjningen någon gång under andra halvan av detta århundrade.
Så det är nog osannolikt att havet ”torkar” upp utanför Korpo inom någon överskådlig framtid. Och längs stränderna i södra Finland, där man levt med landhöjningen så länge människor bosatt sig i skärgården, måste man börja förbereda sig på ett nytt scenario. Landhöjningen fortgår, men havsnivåhöjningen kommer upp jämsides och susar förbi.

Fredrik Strandman, universitetslärare, geologi och mineralogi, Åbo Akademi

Varifrån kommer havet, algerna och fiskarna?

Enligt det vi vet idag föddes Jorden för cirka 4,6 miljarder år sedan från stjärnstoft som kretsade kring solen. Jorden var ursprungligen mycket het och vatten kunde inte existera i vätskeform. När Jorden till slut svalnade, kondenserades vattenångan och det började regna.

Regnet samlades i de låglänta områdena på Jordens yta och bildade bassänger som så småningom växte till oceaner. De första oceanerna uppstod för 200 miljoner år sedan då kontinenterna Laurasien och Gondwana började röra sig isär. Idag täcker oceanerna cirka 70 % av Jordens yta. Nära oss har bassängen Östersjön utvecklats redan för 500–600 miljoner år sedan, men inlandsisen under den senaste istiden gav den sin nuvarande form.

Livets födelse på Jorden är fortfarande en av de största gåtorna inom vetenskapen. Idag bedömer man att livet fick sin början på Jorden för cirka 3,5–4,5 miljarder år sedan. Sannolikt föddes livet i gropar i den varma vulkaniska terrängen. Organismerna var länge simpla, de första flercelliga organismerna, som alger och fiskar, började nämligen utvecklas först för cirka 700 miljoner år sedan.

Jari Hänninen, stationsföreståndare, biodiversitetsenheten vid Åbo universitet

Varför har havet historiskt varit viktigt för handel och erövringar?

Haven var de allra viktigaste kommunikationslederna i historisk tid. Landkommunikationerna var generellt mycket sämre utvecklade fram till industrialiseringens tidevarv. Av det skälet band vattenvägarna samman riken och skapade handelsvägar. De svenska och danska riken var till exempel starkt maritimt orienterade, vilket inte minst visade sig i att de södra delarna av vad som nu är Sverige tillhörde den danska kronan. Handel och därmed ekonomiska värden skapades genom att dominera vattenvägarna, kusterna och handelsstäderna. I Östersjöområdet konkurrerade olika makter om dominansen. Hansan var en viktig maktfaktor under medeltiden. Från 1500-talet och framåt dominerade det svenska och danska rikena. Från 1700-talet växte Ryssland fram som en stormakt på inte minst det svenska rikets bekostnad. Grundandet av sjöstaden St Petersburg 1703 på före detta svenskt territorium markera Rysslands framträngande till Östersjön. Kanske är detta det viktigaste årtalet i Östersjöns historia.

Martin Hårdstedt, professor i historia, Umeå universitet

Cyanobakterier / blågröna alger

Vilka är de främsta orsakerna till att blågröna alger är så vanliga? Hur mycket fanns det på 1960-talet jämfört med 2020-talet?

Ökar de fortfarande?

Vilka är de främsta orsakerna till att blågröna alger är så vanliga?
Övergödningen som vi människor har orsakat, det vill säga överflöd av näringsämnen, speciellt fosfor är den största bidragande orsaken till att vi har så mycket blågröna alger idag.

De blågröna algerna är egentligen inga alger, de hör till en speciell grupp av bakterier som kan fotosyntetisera. Cyanobakterierna har dessutom en annan speciell förmåga, de kan till skillnad från algerna ta upp kväve i gasform från luften. Kväve är tillsammans med fosfor de två viktigaste näringsämnena. Alger igen kan endast ta upp kväve som finns löst i vattnet. Det här betyder att så länge det finns fosfor i vattnet, kommer vi även ha cyanobakterier.

Cyanobakterierna förknippas också med döda bottnar. Det här är bottnar där syret tagit slut. Syret tar fort slut när de stora mängderna cyanobakterier dör och sjunker ner till botten. Väl nere på botten skall de brytas ner (jämför med det som händer i en kompost). När syret tar slut börjar fosfor som varit lagrat i bottensedimentet lösas upp, vilket leder till att havet börjar göda sig själv med fosfor. Det här brukar kallas för intern belastning. Denna fosfor kan sedan cyanobakterierna använda igen och vi får en ond spiral med ännu mer algblomning.

Cyanobakterierna är även värmeälskande. Och när Östersjön är ett av de havsområden som värms upp snabbast i världen, kan vi också konstatera att även klimatförändringen gynnar cyanobakterierna.

Hur mycket fanns det på 1960-talet jämfört med 2020-talet?
Mängden cyanobakterier var generellt sett lägre på 1960-talet jämfört med det vi har idag. Det är kanske bra att påpeka att algblomningar har förekommit hela den tid som Östersjön har haft bräckt vatten (ca 8000 år), så fenomenet med algblomningar är inget nytt. Under slutet av 1960-talet började forskare varna för riskerna med övergödning. Det visade sig att man redan då började se tecken på övergödning runt om i Östersjön och ett av dessa tecken var förhöjda mängder av cyanobakterier.

Ökar de fortfarande?
Detta är inte en helt enkel fråga att svara på. Enligt de senaste utredningarna är svaret både ja och nej. I en del områden t.ex. Bottenhavet och Kvarken har mängderna ökat under de senaste 20 åren medan mängderna i Finska viken inte visar någon signifikant ökning i det stora hela.

Det finns förstås lokala skillnader och speciellt i vissa lite mera skyddade områden har man sett en tydlig ökning av cyanobakteriemängderna, speciellt under de senaste 5–6 åren. Ökningen har dessutom varit förskjuten mot hösten med mycket höga värden under september och tidvis även under oktober månad. Detta betyder att cyanobakterierna numera även påträffas under en längre tid av året än tidigare. Vad som har påverkat denna utveckling är ännu oklart men min gissning är att det är en kombination av övergödning och klimatförändring som har bidragit mest.

Tony Cederberg, amanuens, miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Är blågröna alger giftiga och varför finns de?

Blågröna alger är en naturlig del av Östersjön och kan vara viktig som mat till andra små djur i havet. De har alltid funnits här och hör till havets ekosystem men har blivit vanligare på grund av föroreningar som kommer från människans aktiviteter. Några blågröna alger är giftiga men inte alla.

Conny Sjöqvist, forskare, miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi

Vad är den vanligaste typen av alger? Och är blågröna alger giftiga för människor om de träffar en del av kroppen

– till exempel ett finger, ben eller huvud?

Det finns olika alger under olika årstider. På våren är till exempel kiselalger de mest vanliga algerna. De är väldigt viktiga alger för många andra djur i havet. Utan dessa alger skulle det inte finnas något annat liv i havet. På sommaren är oftast de blågröna algerna mest vanliga. De kan vara giftiga för människor också om de träffar kroppen. Man kan få utslag som börjar klia. Man skall inte svälja vatten med mycket blågröna alger. Då kan man börja må riktigt dåligt och det är också skadligt för människans lever.